Kort oförsyn period
Kära läsare. Det har varit fullbokat och bloggen har hamnat lite på sidan av, så därför jag inte riktigt hunnit uppdatera.
Den 15 maj fick jag reda på från mamma att hon sårat mig igen, denna gång pågrund av sitt ekonomiska problem... Ska inte kasta all skit på mamma, men det är ju ändå hon som är vårdnadshavaren och man tycker att hon ska kunna tag ansvar att fixa allt vad de vuxnalivet innebär.
I början av juni sa vi upp det nuvarande huset. Vet inte riktigt hur mamma tog situationen men själv togs det hårt. Jag trodde liksom att allt skulle ordna upp sig när vi flyttade till nytt boende, och skulle börja om på nytt spår och inte gräva upp de gamla. Om det går att lösa så att jag och mamma kan bo var försig så vore det absolut bäst, annars är det bara att stå ut till jag fyller 18 och kan skaffa mig eget boende.
Under två månaders tid var en tuff period allt eftersom jag hade hand om kostnaderna (stallhyra, foderkostnader och hovis) för Anima. Jag köpte även min mat så det blev tufft speciellt när man inte har mycket pengar att röra sig med (studiebidrag och sommarjobbs pengar). Visserligen så fick jag två små ekonomiska bidrag från en stiftelse som jag sökte, men har man inte pengarna igentligen då är det tufft att tag ett sånt stort ansvar att betala för sin hobby själv. Jag betalade under den perioden bensinen när vi skulle till travet, men gör det fortfarande.
Vill inte leva såhär, orkar inte mer nu.
Ibland tänker jag på hur mycket vi tillsammans men också individuellt har gått igenom, har båda gråtit och grälat över minnen som kommer och lämnas.
Allt nu så hoppas vi att problemen ska lösas på ett och annat sätt enskilt!
Båda har sagt grejer när vi tjafsat men ingen har fått ursäkt...
Fastän livet går vidare och saknaden fördröjer innan livet blir som förrut.