Animas utveckling
För lite mer än ett år sedan så påbörjade vi Animas utveckling den 5 november 2015, inprincip samtidigt som vi hade flyttat till Åbydal. Nu skulle hon börja användas och inte bara var ute på promenad. Så därför tänkte jag berätta lite hur Anima fungerade under arbete med töm de tre första gångerna, under första perioden (5 november - 23 november 2015). Men också hur vi handskades med varandra under promenader och när vi tränade ledarskapsövninger. På en vecka arbetades Anima 2-3 gånger i veckan med töm och restrerande dagar med enbart pyssel, lydnadsövningar och hade sin vila.
Varför vi började med att jobba henne i töm var för att få oss en bra grund att stå på i hennes utbildning. Dag ett höll hon sig i närheten av mamma (Christina), Anima sökte hennes stöttning nära tillhands vid bogbladet med grimskaftet. Anima var mycket fundersam över varför jag, hennes matte samt ledare, befann sig bakom och tog små förhållningar i tömmarna till höger och vänster då och då med till lätt korrigering med spöt. Anima kände obehag över spöt! Dag två jobbade vi fredagen den 6 november 2015. Anima fortsatte söka stöde från mamma (Christina) som fanns gåendes på vänstra sida vid bogbladet. Spöt var även ett obehag idag. Innan vi till en början kom igång med passet så ledde mamma (Christina) Anima i grimskaftet, efter något varv knäpptes grimskaftet bort medtanke på hur bra Anima faktiskt började uppmärksamma och förstå de små stegen. Kvar vid Animas sida fanns mamma (Christina) fortfarande men enbart med handen innanför tömmen för säkerhetsskäl, stödet och som den hjälpande handen. Anima lyssnade jättebra på mig med svängning så vi kunde jobba ett varv på volten själva enda tills mamma (Christina) missuppfattade mig och stanna upp. Slutade med att Anima blev ordentligt osäker stannade upp, började backa och vände sig 180° (½ varv) så att tömmarna nu var framför henne. Efter lite tjafs med mamma kunde vi avrunda dagens träning på ett någolunda bra sätt. Uppe i stallet efteråt så kom hyresvärdinnan och frågade hur det hade gått, vi berättade att det hade blivit lite missförstånd mellan mor och dotter och bestämde oss för att Eva skulle få hjälpa till på söndag den 8/11.
Tredje dagen och vi var inprincip åter tillbaka på samma spår som vi jobbade dag ett. Vi tränade svänga höger och vänster, stanna och skritta frammåt. Precis desamma som Christina gjorde, att finnas som stöd brevid och som den hjälpande handen befann sig nu Eva där istället när Anima inte förstod eller lyssnade på tömmen. Ett beteende som 2-års trottsiga Anima gärna ville använda sig utav var att tränga sig på människors fötter och det var precis det som hände idag. Men genast när Eva mycket kvickt lade sin hand i bogen och jag lade yttertömmen diagonalt från bettet ner till baksida lår och genom det lilla sättet så flyttade Anima sig sakta åt respektive håll, som en skänkelvikning från marken.☺️ En tendens som Anima hade med sig bra länge i bagaget in till nya året 2016 var att kliva på människors fötter, men så snart vi började mer och mer med ledarskapsövningar så försvann den dumheten.
I försomras började jag mer intensivt med att utveckla Anima, och hon skulle nu börja arbetas 3-4 gånger i veckan. Ungefär varannan dag varierade mellan att tömköra, var ute på promenader och träna ledarskapsövningar med henne. Men sen löshoppade vi också när det vart ett lämpligt läge att bryta av tömkörningen på. Omkring månaderna juni, juli så arbetade jag och ponnyn självständigt utan begälplighet och vägledning. Tillsammans utvecklades vi varje dag, varje vecka, varje månad som vi fanns inom räckhållningen till varandra. Utvecklingen i tömkörningen knatade på bra, så att det nu var läge att höja ribban och jag skapade övningar såsom att tömköra över cavalettibommar. Utöver utvecklingen i tömkörning så hittade Anima mig som sin ledare i ett någolunda bra samspråk. Hon följde mig och accepterade mig! 😉
Lagom till när vi hade kommit överäns jag och Anima och verkligen knutit oss samman så splittrades vi den 11 september 2016. Livet är lite orättvisst att vissa kan ha hästarna 24 h alla dagar om åren, medans ungdomar sitter i skolbänkarna och gör något som man både vill men också inte nämligen att skaffa sig en utbildning. Anima hamnade i säkra händer hos nuvarande ägare. Jag ser fram emot att det ska bli sommar 2017, för vi ska då åka ner och hälsa på Anima och se när hon ska genomföra 3-årstestet.