Min familj
Min familj betyder kanske inte lika mycket för mig, som ens familj kanske betyder för andra. Det är min mamma, pappa och min storebror Christian betyder inte allt. Det har liksom blitt så eftersom dem skilde sig tidigt. Varför dem inte betyder allt för mig har mycket med att vi liksom inte haft den önskade gemenskapen. Det som gör att jag kan ha det här med hästarna är tackvare att jag har intresset ihop med mamma, vore det inte för henne så skulle jag liksom inte kunna åka på tävlingar, jag skulle inte kunna leva livet jag gör idag. Hon och jag gör väldigt mycket ihop, hänger i stallet som känns som att det tar en heldag.
Min pappa heter Martin, han är halvspanjor. Han är snäll men har attityd, det är han som är minst intresserad av hästeriet och därför inte involverad. Han har aldrig brytt sig sedan jag sa upp kontakten och slutade bo hos honom i yngre dagar. Han lägger en hel del pengar på brorsan istället. Inte förrän under de senaste 1 ½ året så har han börjat lägga energi på att hjälpa till att betala så att jag kan fortsätta tävla och ha hästintresset. Min mamma heter Christina, hon är 42 år. Hon står uppför mig och hjälper mest till i stallet. Hon har svikit mig genom åren och därför har jag liksom svårt att kunna berätta allt för henne och hon en hel del för mig.
En person som står mig mycket nära och som jag kan berätta allt för, varav sig det gäller hur det går i skolan, tävlingar, hästar, hur jag känner för olika saker. Hon är lätt att prata med och jag litar på henne. Personen som jag nämner har blivit en del av min familj. Hon är guldvärld! Börjar bli dags att hälsa på hemma hos henne, hennes sambo och alla deras djur.
Jag är den i familjen som är mest ekonomisk, jag vill oftast bestämma vad det ska bli för mat, jag är framåt och vill hitta på mycket. Något som jag varje dag jobbar med är att föra kommunikation prata med nya personer, ju äldre jag blitt så har jag blivit tillbaka dragen och nästan blyg. Man behöver givetvis inte var den som pratar och syns mest men bara så att jag inte är sjukligt tyst…
Jag är lyckligt lottad över att ha några få personer runt omkring mig som ser mig som den person jag är och inte borde vara!