En ponny för 100 000:- behövs verkligen inte
Kommer ihåg dagen som igår. Vi ägde fortfarande Natrium, men det blev ändrat fort, Natriums liv som tävlingsponny satte stopp. Han var halt till och från och vi bestämde oss för att åka till en klinik med honom. Han var riktigt riktigt dålig och hade höggradig hälta. Visade sig att han hade haft sen något år tillbaka en gammal knäskada. Men i nuläget hos veterinären visade det sig att Natrium hade kotledsinflamation på båda fram benen.
Mamma frågade mig "Julia, vill du att vi köper en ny ponny som du kan sattsa på"?
Trodde hon skojja med mig? Varför skulle jag inte vilja ska skaffa mig en ny ponny? Jag vill fightas på toppen, precis som tävlingsryttarinna jag är? Svarade precis såsom jag själv tyckte, jag frågade bland annat vad vi skulle göra med Natrium eller över huvudtaget var han skulle tag vägen? Hon sa det är nog ingen fara med honom, vi kan säkert få hjälp av Fredrik att sälja honom eller så kan vi säkert byta in honom och bara betala lite pengar emellan för den nya ponnyn. Annars säljer vi Natrium precis såsom han står nu med sin skada.
Trodde hon skojja med mig igen! Aldrig skulle jag ge mig av med mitt allra älskade, han skulle stanna och inte säljas. Förtod ju någonstans att jag inte skulle kunna ha två egna ponnyer, det skulle liksom inte hinnas med. Så därför hörde vi av oss till och det blev provridning hos Stall FL.
Valentina bodde på en härlig gård. Hos våran hästvän Fredrik Lind företagare för försäljningstallet Stall FL. Han ville att Valentina skulle utvecklas mer, och komma till någon som ville tävla. Han såg precis detsamma som vi, Valentinas kapacitet. Ståendes så vacker där i boxen stod en lovande ungponny, det blev liksom kärlek för första ögonkastet. Jag fixade i ordning henne och hoppa upp och red bort till paddocken. Där satte jag mig upp i sadeln och red igenom henne, hon var så kvick i hoppningen men hade också en sån enorm inombordsstress. Vi vet ingenting om vad hon gjort egentligen.
Jag åkte därifrån med en känsla av lättnad, hade jag hittat min rätta tävlings kompis eller inte??
Under hela sommaren och hösten 2011 jobbade jag med att bygga upp hennes hull men även fortsätta försöka hitta alla "knappar". Några dagar efter köpet åkte vi och startade två klasser på pay and jump. Första gången Valentina vistades borta på en tävlingsplats. Jag har nästan inga minnen från dagen. Några veckor efter pay and jumpen fick Valentina en lindrig lymfangit svullnad nerifrån kronranden och upp ovanför kotan i början av min ägo... så det blev ett litet uppehåll på fem dagar eftersom hon åt medicin. Jag var åter i sadeln och skritta 30 minuter per dag efter de att hon ätit medicin, kändes som om hon aldrig skulle haft svullnaden i bakbenet.
Det väntade nu mycket tid och jobb från mig för att utbilda en ungponny, om det nu var den ponnyn som jag hade fastnat för. Jag säger bara att det kommer inte bli en enkel resa, för det kommer det INTE när jag samtidigt har plugget att fokusera på. Som sagt det var bara börja om på nytt, när man nu hade fasnar för en ungponny som var 5 år gammal.
Ville jag lägga ner tiden och jobbet, eller ville jag försöka få Natrium att bli frisk? Frågorna snurrade. Tänk om den nya ponnyn bara skulle ha fungerat LE & LC... men inte högre? Då skulle det slå mig ett bakslag i magen p.g.a. vilken kapacitet hon visade på provridningen. Beslutet låg hos mig – ändast.
Det blev Valentina jag fastnade för så jag tog hem henne.
Mina tränare var övertygade att hon har kapaciteten i sig, dock hade de olika synpunkter på hullet. Hon hoppade varenda hinder jag styrde på och hon bara älskade det. En GRYM känsla dykte upp för henne.
Inget mätintyg hade hon men besiktigad utan anmärkning. Våran resa började redan dagen efter, när hon var hemma på gården och första ridpasset skulle genomföras. Hur gick första ridpasset? Skapligt tycker jag ändå, hon var pigg och glad precis lika glad som jag.... Kunde inte riktigt förstå mina ögon att samma ponny som jag provred var nu här hemma?? Träningen började sätta fart veckan efter, ridpassen planerades nogrannt, bestod visserligen mycket av styrka, styrka... men också av uteritter, markarbete och låga hinder i paddocken, men framförallt att jobba på att hitta varann.
Jag har säkert precis detsamma som många av de andra hästmänniskorna. En mindre "bra" ponny, men med denna story vill jag berätta om hur långt ni kan nå med den rätta träningen i ridningen.
Hade inte sagt att det skulle bli lätt, för det blir ingenting så länge man inte tar sig i helvetet och verkligen vill att allt ska fungera till 1000%. Många hästar har visseligen inte det som krävs för att vara tävlingsponny heller. Men många kan, bara de vill ställa upp för sin ryttare och ryttaren ger rätt träningsförutsättningar. Tro mig.
Det var verkligen att börja om från början. Mycket grundridning dressyr, bommar, låga hinder varvat med roliga uteritter. Jag hade så kul ihop med Valentina, mycket var liksom bara framgång. Vissa stunder var hon inte världsbäst på att hålla koll på alla 4 benen, men hon lärde sig. Erkänner att under första året så stannade man upp lite tävlingsmässigt.
Under hela sommaren och hösten 2011 jobbade jag med att bygga upp hennes hull men även fortsätta försöka hitta alla "knappar". Några dagar efter köpet åkte vi och startade två klasser på pay and jump. Första gången Valentina vistades borta på en tävlingsplats. Jag har nästan inga minnen från dagen. Några veckor efter pay and jumpen fick Valentina en lindrig lymfangit svullnad nerifrån kronranden och upp ovanför kotan i början av min ägo... så det blev ett litet uppehåll på fem dagar eftersom hon åt medicin. Jag var åter i sadeln och skritta 30 minuter per dag efter de att hon ätit medicin, kändes som om hon aldrig skulle haft svullnaden i bakbenet.
Några månader efter det var det dags för Valentinas första lokala start. Vi starta lokal LE+ (75cm), som kändes bra att börja med som debuterande klass. Vi kom in på banan, jag visade hindrena och fick startsignal, red mot första hindret som kändes bra men det kändes absolut bäst när vi hade hoppat sista hindret och passerar mållinjen.
När jag närmar mig utgången ur ridhuset berättar spikern att det hade blivit 0 fel på hinder och tiden 60,48.
Åh jag var då så lycklig och kände sådan stoltlighet, jag hade precis ridit mig till en felfri runda. På publikplats fanns säkerligen några som tyckte att det var väl inga konstigheter, ponnyn måste ha gått högre klasser såsom exempelvis SM". Valentina hade ingenting med sig i bagaget hon var endast smått grundutbildad, men aldrig varit och tävlat innan vi köpte henne. All träning över stockar, stenar, bommar på marken till att vara ute på tävlingsbanan och debutera sin första nolla, det var då vårat första resultat ihop och en bra början på våran resa.
Med handen på hjärtat tycker jag att det är mycket avundsjuka inom ponnyridsporten, det lyser i vissas ögon när folk ser hur man har råd med en ponny som har SM guld i bagaget till sitt barn som kanske bara är något år yngre än mig som skriver detta inlägg. Även så snackas det också en hel emellan olika ponnyföräldrar om att "det måste vara ungen som rider dåligt eftersom hon/han inte lyckas tag guldet nu med en sån otroligt dyr ponny med SM guld i bagaget".
Tillbaka till Valentina. Gemensamt med mina tränare så visste vi att Valentina hörde hemma i de stora klasserna. Vi skulle inte haft några problem att komma upp till dem stora klasserna. Det mesta stämmde liksom in för att ha nått dit, det fanns både vilja och en super-fin hoppteknik.
Vi hade inga som helst problem med höjderna från att debutera LE+ till att debutera LB, inte fanns heller några tendenser till att stanna eller dumma sig hittills, så det var bara hoppas att inget skulle uppstå heller. Andra sommaren som ungponnyägare så tillbringade jag mer tid i stallgången, boxen och i sjukhagen med Valentina, hon var skadad. Ledbandskada - (olyckan på väg ner till sommarhagen). Det var då tävlingskarriären tog slut för våran del 😭
Det jag med inlägget vill föra fram är: ALLA behöver inte ha den bästa rutinerade ponnyn från början. Även en ponny under prisklassen 100 000:- skulle kunna bära dig som sin ryttare till dem högre klasserna som SM, NM, o.s.v. Så länge man som ryttare ger schysst träning och bra förutsättningar för sin ponny så tilldelas finfina resultat. Man ska lära sig känna och lyssna av sina hästar eller ponnys och inte sluta tro på dem, alltså ge aldrig upp hoppet. Alla kan lyckas bli nästa stjärna, är din häst eller ponny strulig i hoppningen varför inte kolla en annan gren... framtidens nästa dressyr, fälttävlan eller kanske att ni kör in och den blir stjärnan i pressitionskörning?
Gör din egna stjärna i respektive tävlingsgren som ni gillar!!